the lalabarba

damm. kvalster.
Två saker som alldeles nu fick mig att sluta äta och kanske aldrig börja igen.
(jo kanske att jag äter ikväll, men bara för att det är tacos)
Men det är så världs-äckligt. På min kropp, och din, kryper det just nu runt en
massa massa små parasiter. De äter på oss. HELA TIDEN.
Kvalster. Kan det vara så att dagen som gud glömde ersattes av dessa vidriga små parasiter??
De är mikroskopiska små spindeldjur, som livnär sig på mjäll och hudavlagringar.
Sånt som vi människor tydligen producerar i överflöd och som sen förövrigt är en av de viktigaste beståndsdelarna av damm!!
Alltså fan vad ääckligt. Jag låter som en hysterisk liten unge, men i dammet som ligger under min säng finns det massa hud och kvalster och äckel. Och fibrer från kläder och sånt, men det är massa massa hud. jag som inte ens har nån dammsugare. Jag brukar sopa mitt golv med en handsop. Jag kryper alltså på knä bland mina kvalster och umgås lite... sen tar jag i dammet och slänger det i soporna.
JAG är äcklig.


Kvalster andas och dricker genom huden. Och de har inga ögon.

För varje mening jag skrivit kliar det mer och mer i hårbotten. det är i hårbotten (och i sängen!) som de trivs bäst.

Men tips och trix till mig själv:
Skaffa en dammsugare.
städa med diskhandskar
bädda inte sängen


Nu ska jag gå och städa badrummet med en tandborste. Jag brukar göra det när jag blir frustrerad.
Se där vad jag presenterade en del av mitt privata jag helt plötsligt.
Jag är knäpp när jag är mitt privata jag.

So long
/ CarroE i sitt 22 kvadratmeter stora kvalster-harem