the lalabarba

Idag när jag och Linus gick hem från affärn så träffade vi Gulle. Han är den gulligaste lilla vackra kråkan jag sett. Och när vi ropade efter honom så följde han efter oss, ibland gick han på villovägar men då fick man ropa lite strängare så var han på rätt spår igen. Vi kan ju iallafall låtsas att det var så. Och ni skulle bara veta vilka moderskänslor jag hade i min kropp när jag började fantisera om att han helt plötsligt skulle göra sig själv tam och följa med oss hem. Gulle är gulligast!
Jag har försökt rita ett porträtt ur minnet, och det är ganska på pricken likt hur han ser ut.