the lalabarba

Gott folk! Zappa in på TV4 klockan 22.35 ikväll.

/Linus

Jag köpte precis sex stycken tågbiljetter i januari för 180kronor, sträckan Sundsvall-Uppsala och vice versa. Jag älskar från och med nu SJ över allt annat.

Linus

Skulle försöka hitta någon form av superrecept på hallonpaj på internet, när jag får syn på den här kommentaren under ett recept:



Hahaha. vissa människor är så roliga. Och snacka om att lämna ut sig själv! Efter Evy Nilsson, som fastnade i en korumpa, är nog "mimmi" den som jag skulle vilja prata mest med just nu. Hahahaha!

Jag var tvungen att blogga en gång till för att slippa se det förra inlägget... Rubriken är så äcklig.

LLLinus


Uppdatering:
Jag såg ändå rubriken, så lägger in den här bilden också så blir allt bra!

De senaste dagarna har jag inte lyckats undgå att se och läsa om folk som har varit tvungna att få massa stygn sydda när de skadat sig. Varje gång jag ser/hör talas om det kommer jag ihåg hur äckligt jag tyckte det var förra gången jag såg/hörde talas om det, och bygger därmed upp äckel-känslan mer och mer varje gång.

Jag är rädd att det ska utveckla sig till en onaturlig rädsla som jag inte kan sluta tänka på, som med hajarna. Så om du ska sy i människohud när jag är med, varna mig gärna innan.

/nus

Varför är det så gott att lukta i själva "kontaktuttaget" i mobiltelefoner och tv-dosor? Det luktar elektronik...

///honkan

Till er som redan för två veckor sedan satt upp all julbelysning i form av stjärnor och ljusstakar i era fönster: dryga jävlar. Varför ska ni förstöra julen redan innan den kommit? Man kan inte pynta med hela jullådan i november, fatta det någon gång.

Varför gör ni såhär? För att visa grannarna att ni har bra koll på kalendern och kommande högtider?


/arg linus

Det var rätt länge sen som jag bloggade. Carro har sedan dess hunnit skriva sju (7) inlägg och ett har vi skrivit tillsammans. Det är faktiskt så att jag inte tänkt så mycket på det. Den rådande situationen har varit så att jag helt enkelt varje dag (mm) gått in på vår blogg och väntat på att det ska hända något nytt. Jag har aldrig ens tänkt på att kanske JAG ska skriva något för att det ska uppdateras, nej nej. Jag har väntat, jag har läst och sen har jag väntat lite till.

Borde kanske börja blogga lika mycket som Carro.

Ibland får man bekräftelse på hur jobbigt det är för folk att prata med en själv. Idag ringde en telefonförsäljare. En stund senare ursäktar hon sig och säger att hon kan ringa upp mig om någon minut istället.

Hon ringde inte upp.

Jag och min kompis Erik brukar ibland använda internet för att kommunicera. Under dessa konversationer använder man såklart smileys flitigt och ofta, här och där och hit och dit. En gång skrev någon av oss fel i ett försök att återge den gladaste smileyn av de andra (för att använda det simplaste av smiley-språken):   :D (även känd som =D)

Misstaget " D: ", som ändå sker rätt ofta, skapade en fascination över hur mycket känsla som kan läggas i en smiley och på hur många olika sätt den kan tolkas.

för mig är den en blandning mellan en sorts besvikelse, surhet, förvåning och någon sur gubbe i tecknad film. Den är underbar och borde användas oftare.



:D

Vilken frisk människa tittar på en youtube-video (Womanizer med Britney såklart) och lämnar denna kommentar?

Kan någon snäll matematiker räkna ut hur stor chans det är att jag klarar morgondagens tenta i strategisk kommunikation? Jag har läst ungefär 100 sidor i den svenska boken och 0 i den engelska (som är 600 sidor kort). Men jag har läst alla powerpoints från föreläsningarna och pluggat "på riktigt" en gång!!!

Piece of cake.


Linus

Ibland, ibland, IBLAND kan Aftonbladet skänka lite glädje över oss människor. Idag har de en artikel om någon snubbe som testade att svara ja på allt i en hel vecka, bara ja hela veckan. Jag orkade inte läsa så mycket, men det lät jättejobbigt. Tydligen slutade allt gott ändå och han blev stenrik. När man läst klart artikeln möts man av detta:








ASKUL!

/Linotype

Vår vän Linnea har flyttat till Australien för att bo med sin boyfriend. Visst är det jättekul för henne, och det kommer ju bli hur kul som helst när hon kommer tillbaka nästa år och vi kan umgås hela tiden. Men Carroe och jag har diskuterat detta, tänk om det händer något som gör att hon måste stanna där? En grej skulle ju vara att hon blev gravid, bestämde sig för att uppfostra barnet i Australien, fick jobb, gifte sig, fick en till unge, skaffade några husdjur, fick två ungar till, köpte hus och levde loppan där borta helt enkelt. Hur kul skulle det vara på en skala, för OSS? Hur kul då!? HUR!?

Tur att hon har en sån där grej i armen.

Wijk, Karin och jag var uppe på Norra berget igår och tog bilder på vår vackra stad Sundsvall. Här är en av de bästa. Den föreställer Karin som superskurk, just den där sekunden som hon trollar fram sig själv framför de goda superhjältarna (Linus och Linus). Effekten kan vi tacka Sony Ericsson w810i för.

Den sista bilden är en miniatyr för att ni inte ska bli alltför rädda för Karins hämndlystna min. Om ni ändå har mod nog, klicka på den.

Nämnas ska väl också att Carroe var och kollade på hockey med de japanska studenterna som hälsar på den här veckan. Vi skulle kanske behövt henne för att stå emot Karins enorma muskelmassa... Varför har förresten en superskurk en gloria ovanför huvudet?

Nu ska inte det här vara en blogg som berättar vad vi håller på med om dagarna, men detta måste ventileras till allmänheten.

Vi har börjat en ny kurs den här veckan; strategisk kommunikation. Vi läser den tillsammans med Info&PR-folket och några andra okändisar. Kort och gott går denna kurs ut på att underminera grafikernas roll i en skiftande industri av marknadsföring. Vi är bland annat de som är längst ner i produktionskedjan, så kallade producenter. Vi är absolut inte, som PR-folket, menade att sitta högt uppe i organisationer och bestämma saker. Vi ska bara göra det de bestämmer. Senast idag fick vi höra att PR blivit och blir mycket viktigare än reklam. Man skulle kunna säga att vi är reklam, och informatörerna är PR. Ja, niii läste hur jag tolkade läraren.

Varför läser vi denna kurs? För att ramla av våra höga hästar eller för att agera häst åt Info&PR? Dessutom är vi sämre på att plugga, uppenbarligen. Därför uppmanar jag nu alla grafiker att plugga som fan. Vi ska slå dessa informatörer en gång för alla i deras egen kurs. Kan vi klara av det? KLART VI KAN. VI ÄR BÄST.

Info, detta är inte alls menat som en krigsförklaring, men om ni vill vifta vit flagga redan nu är det okej...

Det finns mycket i världen som ödslar viktig tid. Ett tydligt exempel på detta är att gå. Att gå helt enkelt, när man kan springa! Jag tänker ganska ofta när jag ser till exempel min husentré långt borta: "åh kan jag inte bara vara där nu".

En lösning är ju såklart att springa. Detta går ju inte att göra jämt, folk kan ju se. Därför får man ta till raska steg istället, det är ett bra mellanting. Så om ni någonsin ser mig springa hem eller springa till skolan så är det bara för att jag inte orkar vänta på att jag ska gåååå fram dit. Man är ju ingen snigel.

Det här med att koka ägg, som jag ändå gör rätt ofta, kan vara ansträngande. Ett tips jag hade tänkt dela med mig av idag lyder som följer.

Stå inte och titta på vattnet när det precis ska börja koka. Det börjar ALDRIG koka om man gör det.

Vi nollar. Nollorna nollas. Det är nollning.

Carro är general, jag fadder. Eftersom vi inte ens har tid att äta (jag åt middag senast i söndags...) har vi inte heller tid att blogga. Nu tog jag mig dock tid eftersom Storcaps, kvällens aktivitet, inte börjar förrän om 35 minuter! Så nu måste jag laga och äta middag på den tiden.

Imorgon fyller jag år förresten. Mathias i min klass, som också fyller år imorgon, bjöd mig på kalas! Men eftersom jag har ungefär två timmar på mig att fira min  e g e n  födelsedag tackade jag nej. Under de två timmarna kanske man ska gå till systemet, för sakens skull...

Fotnot: Nollningen är grymt kul, men också minst lika krävande när man går 08.15-17.00 massa dagar...